+ - +
|
Bild av musikinstrument och notbok Folkmusikkommissionens notsamling
och Musikmuseets spelmansböcker
|

Om materialet

Uppteckningar

Uppteckningarna i Folkmusikkommissionens arkiv är huvudsakligen ordnade efter proveniens, dvs. efter det landskap som det ingående materialet i en samling anses kunna hänföras till, antingen enligt anteckningar på omslag eller efter den dominerande proveniensen hos innehållet. Undantagen är svaren på Folkmusikkommissionens upprop 1909 och diversekategorin "svldiv". I många fall ingår emellertid uppteckningar efter spelmän eller sångerskor av annan proveniens än den som varit bestämmande vid uppordningen av materialet, men tack vare sökmöjligheterna i denna webbpresentation är det lätt att överblicka materialet från ett visst område - men även efter en viss person, en viss låttyp, en viss tid m.m. - eftersom innehållet på varje sida är separat indexerat.

Till största del består Folkmusikkommissionens samling av uppteckningar av visor och låtar som samlats in i ett kulturhistoriskt bevarandesyfte. De typer av låtar och visor som dokumenterades kom härigenom att starkt styras av föreställningen kring sekelskiftet 1900 om vad som ansågs vara gammal, äkta – och därmed värdefull – svensk folkmusik. Den tidsmässiga gränsen för vilka låt- och visgenrer som kunde räknas som svensk folkmusik drogs kring 1880. Ungefär då och framåt kom nya typer av danser till Sverige, ofta sammankopplade med dragspelet som var en avskydd symbol för den nya tidens musik hos många folkmusikinsamlare. Gränsdragningen för vad som skulle insamlas framgår tydligt i Nils Anderssons beskrivning av den första spelmannen som presenteras i hela utgåvan av Svenska låtar, Timas Hans Hansson. Denne hade, skriver Nils Andersson, "liksom andra gamla spelmän måst giva vika för den ändrade smaken, följa med sin tid, som det heter, och således lära sig även den nymodiga musiken, polketter, mazurkor, moderna valser m. m. dylikt. Han hade också en avsevärd myckenhet av sådant i huvudet, men någon anledning göra närmare efterforskningar rörande denna del av hans repertoar hade jag ju icke." Uppteckningarna i Folkmusikkommissionens samlingar är därför inte på något sätt representativa för de ingående spelmännens och sångarnas hela repertoarer, utan endast den del som insamlaren tyckte var intressant att dokumentera av det som spelmän och sångerskor i sin tur var intresserade att framföra inför upptecknaren.

Uppteckningarna är oftast resultatet av mötet mellan en insamlare och en spelman/sångerska, medan spelmännen själva i andra fall nedtecknat delar av sin repertoar och ställt till Folkmusikkommissionens förfogande. (Avskrifter ur spelmansböcker gjordes också i samband med uppteckningsarbete och ingår då i samma volymer som uppteckningarna.) I kommissionens samlingar föreligger dessutom uppteckningarna i olika grader av renskrivning, bearbetning eller arrangering. Särskilt Nils Anderssons uppteckningar har bevarats i sin första, hastigt nedtecknade form, medan andra insamlare lämnat in prydligt renskrivna samlingar. I de omfattande samlingarna efter John Enninger (1844–1908) och Carl Eric Södling (1819–1884), som efter deras bortgång kom att tillföras Folkmusikkommissionen, har i många fall låtarna arrangerats med pianoackompanjemang, vilket var regel snarare än undantag i många av 1800-talets folkmusikutgåvor. I samlingarna som digitaliserats ingår också Olof Anderssons och andras arrangemang av låtar som tidigare upptecknats.

Medan folkmusikinsamlingen i Sverige under 1800-talet i betydande utsträckning dominerades av insamling av vokal folkmusik, i synnerhet vad vi idag kallar medeltida ballader, var Folkmusikkommissionens intresse mer inriktat mot instrumentalmusik. Visor efterfrågades emellertid också, men i mindre utsträckning än låtar, och bland de vokala genrerna var folkliga varianter av psalmmelodier (koraler) särskilt efterfrågade. Olof Anderssons insamlingsresa till de svensktalande områdena i Estland 1931 motiverades exempelvis med att rika samlingar av koralvarianter sannolikt skulle finnas. Förhoppningarna infriades och han fick även möjlighet att uppteckna låtar under resan.
+ - +